Tempel-skalden, Uppsala-Ärkebiskoppen Johan Olaf Wallin

Fra Norske Dikt
Gå til: navigasjon, søk

Cross.png


Det är en sorg hos våre grannar:
    der liggar Ärkebispen blek.
Men blekare dock Sverge sannar
    sin harpas död bland Zittrors lek.

Wallin är död. Som menigheten,
    när orglet tystnad, Sverge står.
Dess saknads tårar för poeten
    är herrligst glans kring bispens bår.

Hans hand har hvilat på min hjessa.
    Den lagerlös då är berömd.
Han signadt mig; det var en mässa,
    som kunne frälsa en fördömd.

Brann af Apostlaeld hans finger?
    Ty strax jag sjöng hans modersmål --
det sköna, som af silfver klingar,
    det stolta, som har ord af stål.

Nu kall din hand på pannan bäfve!
    Den brinnar af en smärta; ty
inom den dör (Nationen lefve!)
    hvar enda dag en poesi.

De föds väl starka nog, men dömda
    sin tunga från af denna slägt.
Men anderna, till himlen römda,
    tag, helgon, i din varotägt!

Till diktens himlahvalf du söka,
    förblödda skaldestyckes själ!
Småänglaskaran du föröka
    kring tempelskaldens harpospel!



Henrik Wergeland - Samlede Skrifter - 2. bind 1833-1841
Personlige verktøy
andre sjangre
sanger
Språk

Skriv ut
Utskriftsvennlig utgave

IPv6

Dikt og kultur:

forsiden | tilfeldig dikt | dikt på svensk | dikt på engelsk | bloggede dikt